Resan till farmor börjar närma sig
men jag vill inte på stå att jag längtar till att få komma upp till ödemarken.
Självklart ska det bli kul att träffa farmor eftersom vi bara träffas en gång per år
men efter två dagar börjar man alltid längta hem igen.
Och hur mycket finns det att göra där uppe?
Vi snackar en liten by in the middle of nowhere full men mygg och knott!
Min mobil har inte mottagning och farmor har inget internet.
Nu låter allt väldigt negativt men det finns några positiva saker med att vara i Risbäck också.
Jag har en studsmatta, skönheten, inga tider att passa och en lekkamrat.

Idag har jag varit på lunch hemma hos mamma.
På så vis slipper jag laga mat.
Jag är så smart.
Och inte behöver jag laga någon middag heller för den kommer bestå av en kebabtallrik :)
Carro och Elin joinar och sen blir det film hos mig.
/S