Ibland upplever man stunder som önskar vore för evigt. Man vill inte att de ska ta slut för man vet att man aldrig kommer att få uppleva de stunderna igen, och tanken på det gör en deppig. Jag har sånna studer, speciella liksom, som betyder något för mig. Hur mycket jag än försöker glömma dem, för att underlätta för mig själv, så är det omöjligt. Det är klart att jag inte går runt och tänker på dem konstant men ibland blir man påmind på olika sätt. Tänk vad det skulle underlätta om man fick bestämma själv vad som skulle hända. Fast det skulle nog vara ganska tråkigt det också. Då skulle man inte få uppleva den där spänningen, kommer han prata med mig på fetsen ikväll, kommer lejonen vinna i wild kids, kommer jag någonsin få en kram av björn gustafsson osv.

Vilka är sugna på att se takida live på circus i stockholm den 13 april?
/S