Jag var astrött när jag vaknade imorse,
trots att jag sov två timmar längre än vad jag brukar.
Det är konstigt det där.

Igår såg jag äntligen på Hundtricket.
Då hade jag inte sett den på månader.
Jag vet att det inte är en film som man gråter till
men tror det eller ej, igår grät jag till den.
För kanske första gången.
Det beror nog på att jag inte hade sett den på länge.
Men när simon säger till mia: fan fattar du inte att jag var så jävla kär i dig
då blev ögonen fuktiga och det kom en tår.

Ingen har väl missat i inlägget under att Crissi
klarade uppkörningen idag
och därmed är en stolt körkortsägare?

Nu ska jag fortsätta lira guitar hero :)
En dag ska jag vara proffs.
/S