Katrineholmsveckan är i full gång och dagens höjdpunkt är KK-joggen.
Självklart ska jag vara på plats och kolla när deltagarna pinar sig själva.
Skadeglädje är den bästa glädjen.
De som efter förra året lovade sig själva att aldrig mer springa kommer ändå att stapla in i mål någon gång långt efter att en kenyan har tagit hem segern, och sedan flåsa mellan andningarna att "aldrig mer."
Det är så det brukar gå till.
Jag och elin har en favorit som brukar springa.
Hoppas han och hans cykelbyxor ställer upp i år också.
/S