Första gången jag fick upp ögonen för snyggingen var förra våren.
Jag hade sett honom ute några kvällar och tyckte att han var så snygg.
Och det fick ju elin höra ett antal gånger...
"där är olle, fan vad snygg han är!" var en upprepande replik.
Men jag vågade aldrig gå fram och presentera mig eller lägga in en stöt, varför skulle han vilja ha mig?

När han sedan blev upptagen blev jag svartsjuk fast än att jag inte kände honom.
Vi hade nog aldrig ens pratat och jag trodde inte att han visste att jag existerade.
Jag kände ju dock flickan så jag la snabbt ner honom och gick vidare.
Vi stötte på varande några gånger under sommaren och bytte några ord.
Jag erbjöd en bit av min pizza på min födelsedag eftersom hans precis hade slutat.
För er som inte vet så fyller vi dagarna efter varandra.

Nästa gång vi träffades var på krogen en kväll i augusti.
Han satt med en av mina kompisar så jag passade på att reservera en plats vid samma bord.
Vi pratade dock inte så mycket den kvällen men jag tyckte fortfarande att han var skitsnygg.

Den femte september hade vi klassfest och som alltid drog vi oss ner mot stan vid halv tolv.
När jag var på väg mot krogen mötte jag olle och han sken upp i ett leende och sa " hej sofie"
Samtidigt som vi passerade varandra gjorde vi low five och resten av kvällen fick elin höra:
"såg du vad snygg han var" , "han kommer ihåg vad jag heter" , "jag måste se honom igen"
När jag sedan gick mot nattbussen för att vinka av en del av sällskapet satt han där på en bänk.
Ensam och frusen i sin I'm a skier tröja.
Jag gick fram till honom och hjälpte honom att behålla värmen
och innan han gick på bussen sa han att han ville bjuda mig på en kebabtallrik.

Nästa dag addade han mig på msn och vi snackade i flera timmar.
Vi bytte nummer och sen var smskalaset igång.
Veckan efter fick jag ett sms där det stod "kebab idag vore också gott, sugen?"
Sagt och gjort vi möttes vid nordea och jag kommer fortfarande ihåg vad han hade på sig.
Vi år kebab på venezia och sen gick vi hem till mig en sväng innan han skulle med bussen.
Resten av kvällen hade jag fjärilar i hela magen och det fanns bara en jag kunde tänka på.

Nu, fem månader senare, finns fortfarande den känslan kvar
och varje gång jag ser honom blir jag chockad över hur snygg han är.
Han är min första kärlek.