Där har vi dagen som jag sent kommer glömma.
Eller jag kommer aldrig glömma den.

Konsertens sämsta: All denna väntan.
Konsertens bästa: Curly Sue

Insläppet var klockan sju och då hade vi köat i ca en timme.
Vi stod skapligt långt fram, typ 40 pers framför och resten bakom.
Det resulterade i att vi stod 2 meter från scenen.
Avspärrningen var 1, 70 meter från scenen.
Så vi hade bra platser.

The Blowsight var förband.
Har ingen aning om vilka de var.
Inte särskilt bra iaf.
De spelade fem låter och en var väl okej.
De andra var mest skrik och vrål i.
Inte riktigt min musiksmak.
Takida har lite mer klass på sina låtar.

Klockan halv tio kom äntligen takida in på scen.
Och de möttes av jubel. Högt jubel.
De spelade alla mina favoritlåtar
och det kunde inte ha varit mycket bättre.
Jo, jag önskar att alla som tryckte på som fan
skulle kastas ut.
Det var sjukt jobbigt att behöva koncentrera
sig mer på andningen än på låtarna.
Men det blev lugnare efter ett tag
och jag kunde njuta av showen.

Nu har jag varit på min första rockkonsert
och min första takidakonsert.
Det var definitivt inte den sista.

Betyg: topnotch, vad annars?